Bloggtema: Från ord till handling

FÖR ALLAS LIKA RÄTTIGHETER: ETT SKIFTE FRÅN HBTQ TILL GSRM?

För länge sedan debatterade jag med en sextonårig kostymklädd pojke, som många år senare skulle komma att bli riksdagsman. På den tiden betraktade samhället samkönade relationer som ogiltiga. Radikala politiker ville införa registrerat partnerskap. Själv var jag en extremist som ville införa könsneutralt äktenskap. Antalsneutralt också, för den delen. Detta var så klart knäppt av mig, alla var ju överens om att samkönade relationer inte är lika mycket värda som olikkönade. Sextonåringen ansåg att det dåvarande systemet var rättvist. Enligt honom skulle alla ha samma rättigheter, och det existerade inte någon diskriminering i lagen: precis som en heterosexuell man får gifta sig med vilken kvinna han vill, så fick även en bög gifta sig med vilken kvinna han ville. 

Enligt de mänskliga rättigheterna har alla människor lika värdighet/värde och rättigheter, oavsett grupptillhörighet. Men som exemplet med sextonåringen visar så måste vi synliggöra utsatta grupper för att rättigheterna ska inkludera även dem. Utifrån en heteronorm kan det framstå som “lika rättigheter” att en bög får fria till vilken kvinna han vill. På samma sätt som det finns en heteronorm i mainstreamsamhället, så finns det en homonorm i kampen för minoriteters rättigheter; en hierarki där Homosexuella står högre än Bisexuella vilka står högre än Transpersoner, vilka i sin tur står högre än övriga delar av Queerspektrat – t.ex. intersexuella, asexuella, sadomasochister, fetischister, polyamorösa, pansexuella osv. På sikt vore det därför bra att fasa ut begreppet HBTQ till förmån för GSRM – där “M” står för Minoriteter och för Mångfald, medan G, S och R står för Genus, Sexuella/Sensuella respektive Romantiska/Relationella. I praktiken betyder HBTQ och GSRM samma sak. Skillnaden är att med GSRM slipper vi den ovan nämnda hierarkin, samtidigt som det blir svårare att definiera bort de minoriteter som inte är just HBT, som att göra “queer” till t.ex. en klädstil istället för ett samlingsnamn på allt som bryter mot godtyckliga normer. I slutändan handlar kampen om hela regnbågsspektrat. Det är en kamp för varje människas rätt till sin egen kropp och till sitt eget känsloliv.

// Xzenu Cronström Beskow

 

Xzenu

Vänskaper som motverkar psykisk ohälsa

Kompis Sverige

Idag skriver organisationen Kompis Sverige för Agenda: Jämlikhet. Genom Kompis Sverige har många nya och etablerade svenskar fått kontakt och byggt vänskaper. På fyra års tid har över tretusen personer mötts, som annars kanske inte hade träffats.

Att psykisk ohälsa skulle vara ett problem hos nya svenskar är kanske inte något helt överraskande. Dels på grund av att många nya svenskar idag har flyktingbakgrund, men också på grund av avsaknad tillhörighet, nätverk och relationer till människorna, arbetslivet och systemet i sitt nya land. Ensamhet, utanförskap, segregerade bostadsområden och diskriminering är alla saker som inte främjar ett psykiskt välmående eller ökar möten mellan nya och etablerade svenskar (Socialstyrelsen, 2009).

Kompis Sverige är en ideell organisation som försöker motverka ovan nämnda processer genom att skapa just möten mellan nya och etablerade svenskar. Genom att göra djupgående intervjuer matchar organisationen personer med liknande utbildning, yrke, intressen och livssituation för att skapa kompispar. Kompisparen matchas under förutsättningen att de träffas ungefär sex timmar per månad i sex månader för att lägga grunden för en, förhoppningsvis, livslång vänskap. Det överhängande målet med organisationen är att skapa jämlika möten mellan personer som annars inte hade träffats. Andra mål är att tillhörighet, relationer, nätverk och i viss mån språk skall utvecklas under kompistidens gång.

Sedan 2013 har över 3500 personer i Stockholm och Skåne fått en ny kompis genom Kompis Sverige. Vi hoppas att vi har hjälpt dessa personer att se saker från nya perspektiv och att känna tillhörighet till det som vi ser som det nya Sverige: en plats där nya svenskar inte anpassar sig efter etablerade svenskar, utan där nya och etablerade anpassar sig efter varandra. Det är lätt att trycka på samhälleliga anledningar till att engagera sig för integration på individnivå. Men vi hoppas att de främsta skälen är de egoistiska; att få möjligheten att träffa en person som en har mycket gemensamt med men som man kanske inte hade träffat annars. Vi hoppas att vi har visat våra matchade kompisar att social inkludering är givande men framförallt roligt. Integration är kanske inte helt enkelt, men Kompis Sverige erbjuder ett lätt och roligt koncept för att engagera sig för integration på individnivå: En kompisförmedling där både nya och etablerade svenskar inkluderar varandra.

/ Louise Withalisson, Praktikant på Kompis Sverige våren 2017

 

Källa: Socialstyrelsen. 2009. Socialstyrelsen – Folkhälsorapport 2009. 

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug

We'll be back!

Hej! Vi bygger just nu om Agenda: Jämlikhet Stockholm. Under tiden kan du besöka Agenda: Jämlikhet Göteborg för att läsa bloggar, läsa gammalt innehåll, eller följa oss på något av våra konton på sociala medier. Har du någon minut över tar vi gärna emot dina förslag på hur vi ska utveckla sidan. Stort tack!

Svara på enkäten Gå till sidan