Nyckelsnippor och systraskap

Nyckelsnippan

Många av oss har tänkt tanken "Jag vill göra något!", men allt för ofta slutar vårt engagemang i "Men jag vet inte vad". Lagom till påsk vill intiativtagaren Sandra Sjöblom sprida lite färgglad inspiration på vår blogg. I detta blogginlägg får vi läsa om hur Nyckelsnippan kom till, och hur virknålar och garn kan krossa patriarkatet. 

Allt började en regnig dag i november. I ett halvskumt lärarrum uppkom diskussionen kring framfall och andra förlossningsrelaterade skador. Detta drabbar oss kvinnor efter vi tryckt ut en vattenmelon som ser ut som en bebis. Det är värt att uppmärksamma hur lite information och framförallt hur lite hjälp som finns för posthavande. På informationsträffarna innan finns en hel drös med fakta om hur förlossning går till och hur allt spricker och går sönder. Men inget om hur det faktiskt är i praktiken, efteråt. I samtalet om framfallet i lärarrummet framkom det hur många kvinnor som faktiskt lider av sitt framfall, och hur många som fött barn faktiskt har det. Jag gick bedrövad hem. Jag drog ut virknålarna ur den halvfärdiga fulmössan jag höll på med. Började virka något, mest som syfte att förleda tankarna till annat. En kvart senare satt jag med något som såg ut som en platt avlång pannkaka. Jag kände inombords att jag ville göra min kollega med framfallet lycklig. Eller i alla fall lite gladare i allt framfallselände. Jag virkade dit två små bollar och sydde ihop den platta avlånga pannkakan lite, och vips så låg där en snippa med ett skavande framfall. Hur jag trodde att hon skulle bli lyckligare för det är svårt i efterhand att redogöra för, men visst är det alltid skönt med en viss igenkänning. Då känner en sig inte så ensam. Det blev i alla fall en fullständig succé. Det virkade framfallet ledde till att jag testade virka inre blygdläppar och vips, igen! En snippa var född. En god vän kom med förslaget Nyckelsnippa efter att jag visat prototypen på min nyckelknippa.

Nyckelsnippa

Under lanseringen av Nyckelsnippan har frågor uppkommit, däribland: ”Varför just snippor?”. Svaret blir givetvis: ”Varför inte?”. Hur många snoppar och dick-pics florerar inte just nu i samhället? Vad är det första du ser på en offentlig toalett? Svar: En kuk i bläck. Har du inte sett någon så tillhör du en ständigt minskade minoritet. Min granne fick en två meter lång kuk i cement som en ”kul grej” som 40-årspresent. Den står fortfarande kvar i trädgården. Ett halvår senare. I julas prydde en ljusslinga kuken, så den verkligen inte gick att missa. Det var som att hela patriarkatet lyste med sitt cementerade sätt att vilja vara det främsta könet. Jag blev och är, då den fortfarande av oförklarlig anledning står kvar, provocerad. Så, självklart ska vi ha en snippa på nycklarna.Vi behöver lyfta fram snippan. Och vi behöver ha en relation till snippan lite som en har till snoppen, att den är lite ”skojig”. Eller i alla fall inte så tabubelag och skamlig som man idag anser snippan vara. Vad har vi för relation till snippan egentligen? Vet ens unga hur deras snippa ser ut, hur den fungerar? Okunskapen gör sig tydlig när man diskutera kroppsvätskor. Sperma var det första ordet jag lärde mig på den något bristfälliga obligatoriska sexualundervisningen i högstadiet. Sperma är något som kan komma lite då och då, i tid och otid. Och det är helt normalt. Men vem sa någonsin någonting om flytningar? Det kommer också lite då och då, i tid och otid. Och det är också helt normalt. Eller hur många har hört ordet lubrikation, snippans motsvarighet till snoppens sperma. Nyckelsnipporna är inte bara en symbol för förtrycket mot snippbärare och deras snippor som måste lyftas fram. Nyckelsnipporna kommer även i olika färger för att visa att alla snippbärare är olika, och att detta är helt ok. Vi har olika bakgrund, olika erfarenheter, olika etniciteter och våra snippor ser olika ut, men vi har ett och samma mål. Vi ska ha samma rättigheter som snoppbärare. Om det så är inom vården, i arbetet, med lönen, eller i familjen.

Pengarna för Nyckelsnipporna går till Fatta!. Valet Fatta! var inte svårt. De arbetar för en samtyckeslag och mot sexuellt våld, med andra ord är Fatta! sjukt viktiga. Jag säljer dessutom fler snippor genom att säga att pengarna går till Fatta!. Om jag säger att pengar går till Fatta och kort berättar vad deras arbete går ut på så är det ingen som säger nej. Det är få eller ingen som säger ”Nej tack, jag är FÖR sexuellt våld”. Jag är en av dem som sitter och mumlar slagord om hur mycket jag föraktar den vita kränkta mannen. Och hur skev könsmaktsordningen är och hur den ser ut. Eller, jag är inte, jag var. Idag mumlar jag slagord samtidigt som jag virkar (= ett verb, som har innebörden att GÖRA något) snippor och skickar pengarna till dem (läs: Fatta!) som också gör skillnad.

Det finns miljoner skäl till att virka snippor. Lyfta, informera och provocera. Jag har här presenterat några av dem. Så, skäms inte över din snippa. Var stolt. Ta hand om den. Och för snoppbärare: lägg aldrig din hand på någon annans snippa, utan hens samtycke. Det är dags nu, att tacka nej till kukar i bläck. Tvätta bort, sudda bort, stryk över. Spill ingen kvinnokraft på hushållssysslor. Lämna disken, stå på dig på vårdcentralen och läs på om hjärtinfarkt för kvinnor, den är nämligen oftast helt olik den för män. Upp till kamp kära syskon. Tillsammans fixar vi det här!

Din syster i kampen,

Sandra Sjöblom

comments powered by Disqus

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug

We'll be back!

Hej! Vi bygger just nu om Agenda: Jämlikhet Stockholm. Under tiden kan du besöka Agenda: Jämlikhet Göteborg för att läsa bloggar, läsa gammalt innehåll, eller följa oss på något av våra konton på sociala medier. Har du någon minut över tar vi gärna emot dina förslag på hur vi ska utveckla sidan. Stort tack!

Svara på enkäten Gå till sidan